I förälskelsen luckras gränserna mellan det egna jaget och den andra upp. Man blir mottaglig för en annan människas väsen, ofta rent av uppslukad. Den andra personen upptar plötsligt alla ens tankar och allt annat blir mindre viktigt. Hunger- och trötthetskänslor minskar, sexlust och behovet av närhet ökar. Detta totala uppgående i en annan människa kan liknas vid det som sker mellan nyblivna föräldrar och deras nyfödda barn. Under spädbarnsperioden hjälper denna upptagenhet föräldrar och barn att knyta an till varandra. Även under förälskelsen är det starka band som knyts, som en förberedelse för den mer varaktiga kärleken.
Kärlek är ett spektrum av känslor och attityder som präglas av ömhet, tillgivenhet, samhörighet och villighet till uppoffring. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller en nationmot mer allmänna konkreta ting som naturen eller en sportklubb eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen. Kärlek i dess olika varianter är ett ofta återkommande tema inom litteraturfilm och sång. Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något, det vill säga att bete sig altruistiskt. Ett exempel är föräldrars kärlek till sina barn.