Du fördrev mig gud

Hem / Kultur, Media & Underhållning / Du fördrev mig gud

Jag är så liten på jorden.

Om Du inte fanns till,

ja, vad gjorde jag då?

Nej, Du måste finnas,

Du måste!

Jag lever mitt liv genom Dig.

Utan Dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Du måste finnas,

Du måste!

Hur kan Du då överge mig?

Jag vore ingenstans,

Jag vore ingenting om Du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke,

det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så;

ordet är 'om', om jag bett alla böner förgäves?

Om Du inte finns till

vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?

Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den?

Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?

Om Du inte fanns till

vem tog hand om mig sen?

Nej, Du måste finnas,

Du måste!

Jag lever mitt liv genom Dig.

Utan Dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.

Du måste finnas,

Du måste!

Hur kan Du då överge mig?

Jag vore ingenstans,

jag vore ingenting om Du inte fanns.

Du måste finnas,

Du måste!

Hur kan du då överge mig?

Jag vore ingenstans,

jag vore ingenting om Du inte fanns.

Kristina
Du fördrev mig, Gud
Från mitt hemland slets jag bort
Här är jag en flykting och en främling
Och det ödet finner jag mig i

Men du tog mitt barn
Och du tar mig från min man
Jag kan inte längre sen en mening
Vad är det du vill?
Vad ska jag tro…

Tanken är svindlande
Framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej
Frågan är väckt
Och nu darrar min själ inför svaret
Att du inte finns till
Fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till
Ja, vad gjorde jag då?

Nej, du måste finnas
Du måste
Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas
Du måste
Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om du inte fanns

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är ‘om’, om jag bett alla böner förgäves
Om du inte finns till
Vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till
Vem tog hand om mig sen?

Du måste finnas
Du måste
Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om du inte fanns

© 1996 Mono Music AB

Back

You banished me, God

I was ripped from my homeland

Here I'm a fugitive and a stranger and I find myself in that fate now

But you took my child and you're taking my husband from me

I can no longer see a purpose.

What is it that you want, what am I to believe?

The thought makes me dizzy

In front of me lies a gaping abyss

My whole being wants to rebel and to say no

The question has been awoken and now my soul shivers in front of the answer

That you don't exist

Even though I believed in you

Who would help me endure life here outside?

Who would grant me the strength that I need?

Who would comfort me?

I'm so small on earth

If you didn't exist

Yes, then what was I doing?

No, you have to exist, you have to!

I live my life through you

Without you I'm a splinter on a dark and stormy sea

You have to exist, you have to!

Then how could you abandon me?

I would be nowhere

I would be nothing if you didn't exist

Never before have I had you in speech or in thought

That small word that scare me and torture me so

The word is if, if I've said all my prayers for nothing

If you don't exist what am I supposed to do?

Who would feel my regret and then forgive?

Peace of the soul

Yes, who would grant me that?

Who would welcome me after death?

If you didn't exist.

Who would take care of me later?

No, you have to exist

You have to

I live my life through you

Without you I'm a splinter on a dark and stormy sea

You have to exist, you have to!

Then how could you abandon me?

I would be nowhere

I would be nothing if you didn't exist

No, you have to exist, you have to!

Then how could you abandon me?

I would be nowhere

I would be nothing if you didn't exist

Kristina
Du fördrev mig, Gud
Från mitt hemland slets jag bort
Här är jag en flykting och en främling
Och det ödet finner jag mig i

Men du tog mitt barn
Och du tar mig från min man
Jag kan inte längre sen en mening
Vad är det du vill?
Vad ska jag tro…

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till
Ja, vad gjorde jag då?

Aldrig förut har jag haft det i tal eller tanke
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så
Ordet är ’om’, om jag bett alla böner förgäves
Om du inte finns till
Vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja, vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till
Vem tog hand om mig sen?

Du måste finnas
Du måste
Hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans
Jag vore ingenting om du inte fanns

© 1996 Mono Music AB

Tillbaka

Du fördrev mig, Gud,

Från mitt hemland slets jag bort.

Här är jag en flykting och en främling

Och det ödet finner jag mig i.

Men Du tog mitt barn

och Du tar mig från min man.

Jag kan inte längre se en mening.

Vad är det Du vill?

Vad ska jag tro?

Tanken är svindlande,

framför mig gapar en avgrund,

hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej,

frågan är väckt

och nu darrar min själ inför svaret;

att Du inte finns till

fast jag trodde på Dig.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet här ute?

Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?

Vem skulle trösta mig?