Älskade morfar
Hem / Livsstil, Högtider & Presenter / Älskade morfar
Det gör ont i själen...Förhoppningsvis får han åka hem idag, men någon måste skjutsa hem honom för han kan nog inte köra själv. Tills vi ses igen.
Jag älskar dig.
PS: jag lovar att mata småfåglarna Klas så länge ❤
Relaterade
Publicerat
Älskade morfar
Därmed klarade han inte av att pumpa blod till hjärtat längre.
Jag var redan förberedd på att detta skulle hända. Du har lärt mig mycket, bl. Det var bra att stå ut från andra och du var stolt över att jag vågade. Du är den bästa personen jag någonsin träffat.
Föregående inlägg
Hemskheter
Nästa inlägg
Tack Anna!
Till bloggens startsida
AllSaint
Märke, TDK.
Morfar ville att jag skulle skriva ner datum-samt år-på den tomma videokassetten som han köpt åt mig.
Det hade morfar aldrig bett mig om tidigare. Du berättade gärna för mig om vad du gjorde i dina tidigare dagar, och jag älskade att lyssna. Det gick inte att somna när jag hela tiden lyssnade på mamma som grät.
Jag frågade om jag fick ligga inne hos mina föräldrar istället, vilket var okej.
Jag lade mig mellan dem, men upplevdes kanske som kall och likgiltig eftersom jag kunde inte fälla en enda tår.
Jag förstod heller inte hur det skulle hjälpa morfar om jag grät.
Knarrande snö under skorna, bitande vinterkyla och julstjärnor som lyste i några fönster. a hur värdefulla alla är och hur man ska respektera allt levande. Jag blev därför en aningen konfunderad över hans agerande.
Men jag gjorde som morfar sade och skrev ned datumet på den tomma videokassetten: 1990-02.
Morfars höftoperation
Hela släkten var orolig för morfars höftoperation i juni samma år.
Det kunde antingen gå åt rätt håll eller så kunde det gå åt pipsvängen.
Jag älskade morfar och
önskade att operationen skulle bli lyckad.
När det väl var dags för operationsdagen så var min släkt spänd av oro och ängslan.
Mormor och morbror var med på sjukhuset i Gällivare.
Min morfar hade länge haft ont i sin ena höftkula. Där trodde de att han fått en blödning i hjärnan, så han skickades till landstinget där de gjorde en sådan där huudröntgen.Han ligger där helt ensam, eftersom det är besöksförbud pga av den förbannade rädslan för svininfluensan. Kunde dock inte visa några genuina känslor- även fast det smärtade någonting oerhört i hjärtat.
Den fredagsnatten låg mamma och grät medans pappa försökte trösta henne.
Jag försökte sova men kunde inte sova inne i min sovalkov.
Helt jävla sjukt att han ska behöva vara där själv bara för att några är rädda för influensan.Han kan inte läsa längre, och han blandar ihop namn och ord.Min älskade starka morfar. Jag har haft den lyxen att få växa upp med en närvarande, kärleksfull och framför allt busig morfar. Och han hade nu lämnat sin kropp- och lämnat jorden för evigt.
Igår, på en av de vackraste höstdagarna, somnade min morfar in.
Och mitt allra finaste barndomsminne är just med honom.
Jag vet egentligen inte var idén kom ifrån, för ingen av oss var särskilt troende, men promenaden dit var magisk.