När fartyg lägger till korsord

Att minska rodervinkeln. Mindre fartyg kallas båtar, medan undervattensfarkoster kallas ubåtar.

Fartygschef – Ansvarig chef på örlogsfartyg, likvärdig med befälhavare.

Fender – Stötdämpare i form av en mjuk plastdetalj eller buffert som hängs på båtens utsida för att skydda den mot stötar vid tilläggning.

Fira – Att kontrollerat släppa ett tåg så att rörelsen kan stoppas när som helst; motsatsen till ”hala”, där ett föremål tillåts falla fritt.

Flaggspel – Flaggstången längs akterut där nationalitetsflaggan förs.

Flybridge – En styrplats ovanför båtens ruff.

Fock – Ett mindre försegel som används vid segling i hårdare vind eller när man kryssar.

Fribord – Den del av fartygets utsida som är ovanför vattenlinjen.

Frihult – Timmerbitar eller skydd som hängs ut över fartygssidan för att skydda denna, vanligen permanent.

Frälsarkrans – En annan benämning för livboj, ofta av cirkulär typ.

Fyr – Ett sjömärke som nattetid vägleder sjöfarten med ljussignaler, placerat vid strandkanten eller på grunt vatten.

Fyrkaraktär – Identifieringsmönster för fyrar, som beskrivs i sjökort med förkortningar, till exempel ”Q(3)”,”Iso 6s”, ”Fl(2) 6s”.

För – Båtens främre del.

plats där båtar kan lägga till och lastas eller lossas

2. Exempel: ”Revengegrundets fyr rakt akteröver”.

Angöra – Att närma sig land från havet och bestämma sin position, ofta vid territorialvattengränsen där angöringsbojar markerar början på en farled.

Ankare – En vikt, fastsatt i en lina, som kastas överbord till sjöbotten för att stabilisera fartyget.

Anlöpa – Att komma fram till sin destination, t.ex.

Nu ofta ersatt av konstfibrer.

Manna reling – När besättningen ställer sig i givakt vid relingen, en hedersbetygelse i Sverige förbehållen kungligheter och statschefer.

Mantåg – Horisontellt tåg eller staket på båtens reling för att hålla sig i.

Marvatten – Beskrivning av en båt som är vattenfylld men fortfarande flytande.

Mesanmast – Mast placerad längst akteröver på en båt med flera master.

Midskepps – 1.

Att lyfta något, exempelvis ankar. 3. Det är en hjälpsam resurs att ta till när du fastnar och behöver lite assistans med ditt korsord. Att segla med vinden in akterifrån. Platsen mitt i fartyget.

Missvisning – Vinkelskillnaden mellan jordens magnetfält och meridianer; skillnaden mellan norr på kompassen och norr i sjökortet.

Mojna – Vind som avtar.

Naja – Att med garn eller tågvirke lägga fast ett föremål.

Navigation – Konsten att läsa sjökort och sjömärken, planera säkra rutter och bestämma sin position och kurs.

Navigera – Att under framförande av båten bestämma position, kurs och fart.

Nock – Yttersta änden av till exempel en bom eller rå.

Pentry – Båtens kök.

Pillemasare – Gammal beteckning på båtsman.

Plattläns – Att segla med vinden rakt akterifrån med seglen ut åt var sitt håll.

Pollare – Grov kubbe av stål eller betong avsedd att förtöja vid.

Position – Båtens exakta plats på jorden angiven med latitud och longitud.

Prick – Sjömärken som visar grund och farleder.

Pråm – Lastfartyg som vanligtvis bogseras.

Pulpit – Relingsräcke i fören på båten, avsedd som stöd.

Putt-ifrån-påse – Se Fender.

Pålstek – Knop som skapar en fast ögla.

Rank – Beskriver en båt som är ostadig i sidled.

Rappa ur – Att dra ut tåg eller vajer ur ett block.

Reling – Kanten mellan båtens däck och sida.

Reva – Att minska ett segels exponerade yta genom att beslå ett av seglets lik mot lämplig bom eller rå.

Rigg – Mast samt stag och tampar på en segelbåt; även del av utombordsmotor.

Rorkult – Handtag monterat på rodret för styrning.

Ruff – Utrymme i båten för matlagning, sömn och umgänge.

Räddningsväst – Flytväst med extra flytkraft i kragen, vilket håller en medvetslös person rättvänd i vattnet.

Sacka – Att med aktern före förflytta en båt längs fartygssidan.

Schackel – Öppningsbar och u-formad länk, används för att fästa olika saker i varandra.

Segel – Duk som hängs upp i masten för att fånga vinden och föra båten framåt.

Seglarväst – Flytväst utan krage.

Sejsa – Att med bensel, klämma eller händer hålla ihop två tåg så att de inte kan löpa.

Sittbrunn – Sittutrymme ovan däck.

Sjökort – Karta över farbara vattendrag, markerar djup, grund, vrak, sjömärken, och fyrar.

Sjökortsplotter – Elektroniskt navigeringsinstrument som innehåller sjökort.

Sjömaning – Gemensamt namn för allt arbete med tåg och vajer.

Sjömanskap – Förmågan att hantera en farkost till sjöss på ett kompetent sätt, kräver kunskap, omdöme, beslutsamhet och praktisk erfarenhet.

Sjömil – Enhet för avstånd till sjöss, motsvarar 1852 meter.

Sjömärke– Navigationstillbehör som inkluderar fyrar, båkar, kummlar, stångmärken, tavlor, märken, bojar och prickar, utplacerade för att markera farleder och grund.

Skepp – Segelfartyg med tre eller fler master.

Skivning – Att lägga upp tross i en prydlig spiral på däck.

Skot – Tamp som används för att justera seglets riktning mot vinden.

Skota – Dra i ett skot för att justera seglets riktning.

Skott – Väggarna i ett fartyg, de som sitter under vattenlinjen har vattentäta dörrar för att förhindra sjunkning vid läckage.

Skylight – Däcklucka som tillåter ljusinsläpp.

Skädda/Skäddor – Se Trimplan.

Sköra – När segel trasas sönder.

Slacka – Att släppa efter på ett skot eller annat styvt tåg.

Slag – 1.

2. gestalt, skapnad, skepnad; yttre skal eller hölje som något framställs i

Behöver du stöd med korsordet?
Här är ett praktiskt verktyg för det ändamålet. Manöver i segling där kursen ändras så att vinden kommer in från motsatt sida.

Slagsida – När ett fartyg lutar kraftigt på grund av lastförskjutning eller läckage.

Slup – En segelbåt med en mast.

Slå – Att vända en segelbåt genom vinden.

Släcka – Att försiktigt lossa på ett skot.

Släppa – Att lägga loss en tamp.

Slör – Att segla med vinden inkommande snett akterifrån.

Smult – Lugnt vatten.

Spinnacker/Spinnaker – Stort ballongsegel som används framför förstaget, speciellt vid läns och slör.

Splits – Sammanflätning av tamp eller vajer för att skapa en ögla eller skarva.

Spring – Förtöjning snett akterut eller förut.

Spänner segel – Spri är en specifik typ av bom eller stag som används för att hålla ut segel.

Stag – Linor eller vajrar som stöttar masten längsled.

Stickkoj – Mindre sängplats på båten.

Storsegel – Huvudsegel monterat på mastens aktersida.

Stuva – Att packa saker ombord.

Styrbord – Båtens högersida.

Styvhala – Att dra ett slackt tåg tills det sträcks.

Stå på – Att fortsätta med samma kurs och fart.

Stäv – Båtens främre eller bakre ände.

Svaja/svajförtöjning – Förtöjning vid ankare eller boj utan kontakt med land.

Sätta segel – Att hissa segel.

Tagling – Metod att linda garn runt änden av ett tåg för att förhindra fransning.

Tajt – Sträckt eller spänt tillstånd.

Tajta – Att spänna en lina.

Talja – Anordning bestående av flera block för att öka kraften vid lyft eller drag.

Tamp – Ändan av en lina eller rep.

Trimplan – Anordning för att kontrollera och justera båtens gång i vattnet.

Tågvirke – Samlingsnamn för tampar, rep och linor ombord, inkluderar allt från tunna linor till tjocka trossar.

Vajer – Starkt rep av flätad ståltråd, används för stående rigg eller genom block.

Vakt – Period av tjänstgöring på ett fartyg, indelat i sex vakter om fyra timmar varje.

Vant – Linor eller vajrar som stagar upp masten sidled, kan vara utrustade med steg för att klättra.

Vantskruv – Anordning för att justera spänningen i vanten.

VHF (Very High Frequency) – Radiokommunikationssystem för kommunikation mellan fartyg samt mellan fartyg och land.

VHF-radio – Kommunikationsinstrument för radiokommunikation över Very High Frequency, används för kommunikation mellan fartyg samt mellan fartyg och landstationer.

Vinda – Att dra in ett tåg eller kätting.

Väja – Att ändra kurs för att undvika kollision.

Walkaround – Typ av motorbåt med fri passage runt hela båten och styrpulpet i mitten.

Äsping – En historisk båttyp.

Öga – Ögla på tamp eller vajer, används för fästpunkter och säkring.

Örlogsfartyg – Fartyg och svävare som tillhör ett lands marina stridskrafter, förs med örlogsflagga eller gös, bemannade av militära sjömän.