Vem är guden oden
Hem / Historia, Vetenskap & Forskning / Vem är guden oden
Det är Oden som sägs ha gett upphov till runalfabetet. Böldl redogör för de många tolkningar och omtolkningar som approprierats och utnyttjats politiskt för att forma nationella identiteter – tolkningar som enligt Böldl många gånger kommit att ställa sig i vägen för förståelsen av vem Oden var i det hedniska Norden.
Klaus Böldl är professor i skandinaviska medeltidsstudier vid Nordiska institutet på Christian-Albrechts-Universität zu Kiel.
Klaus Böldl:
Oden.
Tillsammans dödade Oden och hans bröder urjätten Ymer, och från hans kropp skapade de Midgård. Detta gör Oden till en allvetande gud, ständigt uppdaterad om världens tillstånd.
Odens relation till andra gudar och gudinnor
Oden har komplexa och mångfacetterade relationer med andra gudar och gudinnor i den nordiska mytologin.
Detta reflekterar Odens komplexa natur som en gud av både intellektuell och krigisk karaktär, en som inspirerar både fruktan och vördnad. En av de mest betydelsefulla är skapandet av världen. Vad kan förmodas vara autentiskt och vad har tillkommit senare?
Filologen Klaus Böldl går till de arkeologiska och litterära källorna för att undersöka Odenmyterna och deras receptionshistoria, från Snorre Sturlasson och Saxo Grammaticus till C.
G. Jung och Otto Höfler. Dessa jämförelser visar hur Oden passar in i ett bredare sammanhang av gudar som representerar centrala teman i mänsklig erfarenhet.
Fortsatt betydelse och symbolik i dagens samhälle
Oden fortsätter att vara en kraftfull symbol i dagens samhälle. Till exempel kan han jämföras med Zeus från den grekiska mytologin, som också är en högsta gud och himmelens härskare.
Genom sina handlingar och uppoffringar formade han inte bara världen, utan också de principer och värderingar som skulle komma att definiera den nordiska mytologin och kulturen.
Odens position som Gud i den nordiska pantheonen
Oden, ofta kallad Allfadern, är den högsta guden i den nordiska pantheonen. Efter framgång återbördade de sedan gunsten genom att låta de stupade motståndarna bli människooffer åt krigsguden.
bärsarkagång).
Som dödens gud har han sin boning i Valhall, den sal i Asgård där de som fallit i strid, einhärjar, togs emot. Odens komplexa natur och hans roll som både en krigsgud och visdomens gud gör honom till en fascinerande karaktär som kan utforskas ur många vinklar.
Jämförelser med andra Gudar från olika mytologier
Oden kan jämföras med andra gudar från olika mytologier som också symboliserar visdom och ledarskap.
Hans roll som allfader, krigsgud, och visdomens beskyddare har gjort honom till en central gestalt i den fornnordiska kulturen.
Oden är enögd efter han offrat sitt ena öga för att få dricka ur Mimers brunn, vishetens källa. Han är son till Bor och den jättefödde Bestla. Som sina följeslagare har han ulvarna Gere och Freke samt korparna Hugin och Munin.
Genom litteratur, film och populärkultur fortsätter Oden att inspirera och fängsla, vilket bevarar hans plats som en tidlös och kraftfull ikon i mänsklighetens kollektiva medvetande.
Oden – den mörke guden
Oden var den främsta av asagudarna och styrde över krig, visdom och död.
Han uppväcker döda för att rådfråga dem och fråga om gångna tider.
Oden behärskade också konsten att sjunga galdrar, vilka var de mäktigaste av alla trollformler.
Vid sin sida har Oden alltid vargarna Gere ("Den glupske") och Freke ("Den spjuthuggande"). Blot var en högtidlig ceremoni som kunde innefatta sång, dans och skålande till gudarnas ära.
En annan viktig ritual var hängningen av offer till Oden, där människor ibland hängde upp djur eller till och med människor i träden för att efterlikna Odens egen självuppoffring på Yggdrasil.
Hugin och Munin lyfter från Odens skuldror varje morgon för att tjänstgöra som sin herres allseende ögon (Oden kan spåras till den keltiska mytologin och de två korparna finns i form av en korp hos Morrigan). En del fördes även till Folkvang av Freja medan de som inte dött "ärofyllt" hamnade i Hel.
De forntida nordborna jämställde Oden med den romerske guden Mercurius (något som också kelterna gjorde med sin högste gud Lugh).
Därtill kan den nordiska Odendyrkan ha inspirerats av andra gudar, särskilt brukar vissa indoeuropeiska gudagestalter framhävas.
När det berättas om Oden i de gamla sagorna förekommer en mängd binamn, hela 170 stycken! På latin heter onsdag dies Mercurii efter Mercurius, vilket således har ett samband med varför onsdagen i Norden blivit uppkallad efter Oden.
Hans oförtröttliga strävan efter kunskap, hans komplexa relationer med andra gudar och hans symboliska självuppoffringar speglar universella teman som fortfarande är relevanta idag. Denna form av offer var en symbolisk handling som representerade en direkt kommunikation med guden.
Vid stora fester och högtider, såsom Midvinterblot och andra säsongsbetonade firanden, var Oden ofta i centrum för firandet.