Litteraturen förklarad modernismen

Modernismen utgör ett avant garde inom skönlitteraturen och andra konstarter som inleds kring år 1900 där det övergripande målet är att frigöra sig från normer.

Inom dramatiken och teatern uppstod efter andra världskriget den riktning som gavs namnet absurdism. Den introspektiva blicken och trivialets förädling har återverkningar långt in i vår tid, där författare ofta växlar mellan yttre skeenden och inre flöde för att bygga djup i texten.

Modernismens framväxt sammanföll med att bokmarknaden förändrades.

Form och innehåll smälter samman till ett uttryck som är lika mycket konst som berättelse.

Internationella influenser och kulturlandskapets förändring

Modernismen var ett internationellt projekt. När en riktning som livnärs av nyskapande och bortvändhet från traditionen uppnår en sådan status är den förmodligen på väg att avlösas av något nytt.

Ett exempel på detta är James Joyces roman Ulysses, som ofta betraktas som ett modernistiskt mästerverk inom den engelskspråkiga litteraturen.

Modernismens kännetecken inom litteraturen

Modernismen kännetecknas av flera komponenter, där författare på olika sätt tog avstånd från tidigare traditioner och sökte nya uttryckssätt. Det var en brytning med det förflutna och en strävan efter något nytt – ett språk som kunde fånga samtidens kaos och andlighet.

Den avancerade och bortvända litteraturen var inte tänkt att tilltala en bred publik och modernismen förblev delvis en elitistisk angelägenhet.

Motreaktion

Efter att en ny riktning eller strömning fått breda ut sig under en tid brukar det följas av en motreaktion. Författare började bryta mot traditionella berättartekniker och sökte nya sätt att uttrycka människans inre, fragmenterade verklighetsuppfattning.

Men inom lyriken används ibland termen modernism långt tidigare och ett namn som nämns ofta är Baudelaire.

Det finns heller ingen given slutpunkt för modernismen, men ofta föreslås en övergång från modernism till postmodernism i mitten av 1960-talet (läs mer utförligt nedan).

Dadaism, surrealism och andra ismer under modernismens dagar

Modernismen kan sammanfattas som en huvudriktning inom vilken en rad andra ismer uppstod.

Det är högaktuella frågor i en samtid som delar modernismens oro inför framtiden.

Den svenska modernismen har spelat en avgörande roll i att forma dagens litterära landskap. Den används ofta för att belysa frågor om språkets makt, människans existentiella plats i världen och konstnärens roll i samhället. Khemiris roman Ett öga rött är till exempel en språklig utmaning där perspektiv och syntax spelar en avgörande roll för läsarens upplevelse och tolkning.

Modernismen lärde oss att litteratur inte behöver spegla verkligheten rakt av – den kan också skapa egna verkligheter, egna system av mening.

Författare som Agneta Pleijel och Jonas Hassen Khemiri har använt ett språk och en struktur som visar tydliga modernistiska influenser – även om formen nu ofta blandas med postmoderna grepp. Två tidiga tyskspråkiga representanter var Else Lasker-Schüler (1869–1945) och Georg Trakl (1887–1914).³

Räknas som expressionister kan i viss mån även författare som Federico García Lorca, Franz Kafka, Edith Södergran och Pär Lagerkvist, i vilkas skapande verkligheten förvrängdes genom en inre psykologi.

Modernistiska texter inbjuder till tolkning och eftertanke – inte sällan känns det som att det du läser har fler lager än först syns.

Svensk modernism – rösterna som bröt ny mark

Sverige fick sin egen modernistiska våg under mitten av 1900-talet, särskilt efter andra världskriget. Tack, modernismen, för den tid som varit!, s 27 Göran Palm (2007).
2.

Detta var i sig dock ingen nyhet medan så kallade figurdikter var vanliga under barocken. Efter att bunden dikt övergetts blev typografin ett område för experiment.