Vårdprogram lågmaligna lymfom
Hem / Hälsa & Välmående / Vårdprogram lågmaligna lymfom
Läkemedel kan ges direkt i blodet, med dropp eller sprutor, samt i tablettform. Koden sätts vid datum för det avslutande samtalet. illamående, smärta) har ofta startat redan under utredningen.
VN059/VN559 – Start av första behandling, annan
Beslut tillsammans med patienten om att fortsätta utredningen utanför SVF när PAD visar indolent lymfom.
Därefter görs utredning och fortsatt behandling oftast inom öppenvården.
Teamet består i vanliga fall av flera specialistkompetenta läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.
Patienten får därefter en behandling som består sedan av mycket höga doser cellgifter för att utplåna de kvarvarande lymfomcellerna. Behandlingen ges framför allt till patienter med begränsad sjukdomsutbredning framför allt vid Hodgkins lymfom och ibland vid lågmaligna lymfom. Den vanligaste sorten är Diffust storcelligt B-cellslymfom.
Behoven av rehabilitering är individuella och det finns detaljerade vårdprogram för cancerrehabilitering.
Behandling av lymfom
Alla lymfom är behandlingsbara. Det kan då bli en snabb tillväxt av lymfkörtlar. I bästa fall kan den högmaligna komponenten behandlas bort för lång tid framöver men den lågmaligna blir kvar.
Mantelcellslymfom – både lågmalign och aggressiv karaktär vid diagnos
Mantelcellslymfom blev känt på 1990-talet.
vid välgrundad misstanke.
Maligna lymfom: VN0
Kronisk lymfatisk leukemi (KLL): VN5
Obligatorisk kod: Start av SVF
VN010/VN510 – Beslut välgrundad misstanke
Datum då beslut fattas om att välgrundad misstanke föreligger, i enlighet med kriterierna i vårdförloppsbeskrivningen.
Hantering av recidiv (återfall)
Ett standardiserat vårdförlopp (SVF) ska omfatta de patienter som får den aktuella cancerdiagnosen för första gången och de som insjuknar igen efter ett avslutat uppföljnings- eller kontrollprogram.
T-cellslymfom kan delas upp i mer än 10 olika undergrupper som skiljer sig mycket mellan varandra. I Sverige finns det nationella vårdprogram för åtta sinsemellan helt olika lymfomgrupper, som ett stöd för läkaren att bedöma lämpligaste behandling. Koden används om ingen tumörspecifik behandling ges. Det gör man även om patienten är helt opåverkad och utbredningen av sjukdomen är liten.
Barn som närstående kan också behöva tas upp. Principen är att man behandlar patienten när sjukdomen ger symtom, exempelvis vid B-symtom eller vid låga blodvärden.
Lågmalignt lymfom – transformation till högmalignt lymfom
Lågmaligna lymfom kan övergå till ett högmalignt lymfom genom så kallad transformation. Sjukdomen förekommer bland barn och unga vuxna men blir betydligt vanligare med åldern, och fler män än kvinnor drabbas.
Sjukdomen räknas till de högmaligna lymfomen och är den vanligaste typen av lymfom i Sverige. Själva behandlingen (mot t.ex. Här finns bland annat journalöversikter och en lista från apoteket på aktuella läkemedel. Denna behandling ges varannan till var tredje vecka och innehåller en kombination av flera olika sorters cytostatika, dels för att utnyttja fler angreppspunkter mot lymfomet, dels för att minimera biverkningarna.
Behandling av aggressiva/högmaligna lymfom
Symtomen på aggressiva/högmaligna lymfom lättar ofta relativt snabbt i samband med behandling, ibland redan efter första cykeln.
Skelettskörhet och risk för utveckling av diabetes är biverkningar som kan komma längre fram vid kortisonbehandling som ges under lång tid.