Senaste dödsstraffet i sverige

Välkänd är här talionsprincipen, ”liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot” som 5 Mos 19:21 uttrycker den. Brottsligheten håller sig på en kontrollerbar nivå, och tillfälliga toppar, till exempel på grund av krigsslut, går snart över. Vill du att avrättningar skall genomföras i ditt lokalsamhälle? Åtskilliga kan generellt hävda att oönskade människor skall avlägsnas från Sverige, men när de ser den enskilda människan som konfronteras med avvisningens realitet blir reaktionen i stället: ”Inte hon!

Det är också ett uttryck för en i grunden mycket mörk syn på människans möjlighet till förbättring och, åtminstone i ett sekulariserat samhälle, ett åsidosättande av Guds möjlighet att förlåta och förändra en människa.

Inom samtida forskning har det blivit allt vanligare att se avrättningen ur ett religiöst perspektiv. De flesta grova våldsbrott begås utan något som helst kalkylerande: i affekt, under berusning, under påverkan av psykisk störning eller sjukdom.

En politisk majoritet, antagligen med stöd av en inte obetydlig del av de röstberättigade, har infört en mycket strikt flyktingpolitik. Under hela tiden förnekade Alfred Ander bestämt att han var skyldig.

Alfred Ander - den siste som avrättades i Sverige

Den 23 november 1910 föll bilan.

Jag började identifiera mig med fångarna.

Helt andra åtgärder behövs. Även i vårt sekel har många beslutsfattare och agerande strävat efter att bevara detta drag. Portmonnän var märkt ”Viktoria Hellsten, Döbelnsgatan 21, 2 tr.” Polisen uppskattade det sammanlagda värdet till drygt 4 500 kronor. Det kom också att bli den sista. Enligt populära tankar från USA som tenderar att influera svenskt tänkande (inte minst genom kriminallitteratur och kriminalfilmer och serier i TV) blir straffet, typiskt vid dråp/mord, till något av ett minnesmärke över offret.

Inte han!”

Om vi lämnar opinionerna därhän och stannar vid själva sakfrågan, är det väsentligt att pröva de skäl som brukar framföras till stöd för dödsstraff och avrättningar. Med nästan tusen gravljus har aktivisterna format amnestyljuset, en fyra, en pil och slutligen siffrorna 139. En grundläggande myt, vilken jag redan berört, uttrycks i att särskilt förespråkarna i samtal och debatt väldigt sällan nämner avrättningarna utan endast talar om dödsstraffet som om det vore en abstrakt verklighet, som om en människa genom själva domens automatik dör och förpassas till glömska i en omärkt grav.

Menar vi att människans värde är absolut och oändligt, så är förlusten av en människas liv inte möjlig att jämföra med något annat.

Thomas Qvarsebo har noga valt ut typsnittet så att det skulle vara tydligt men samtidigt kännas tidstypiskt. Walter Berns har hävdat (i For Capital Punishment: Crime and the Morality of the Death Penalty, New York 1979) att människor som bryr sig om varandra och bildar ett samhälle av moralisk halt reagerar på brott med vrede.