Upp och nervända världen

"Jag är ju inte bara fantastiskt talangfull - utan även GRYMT söt!!!" påpekar Hamingja!

Man kan verkligen säga att det är upp- och nervända världen hos mina hästar just nu... Visst gjorde hon några ansatser till att gasa på - men då räckte det med några snabba kramningar för att hon skulle fortsätta skrölta med nosen i backen.

Så tillslut fick hon gå ut i hagen igen medan Lára, som stått inne och ätit extra hö under vår lektion, fick tömma krubban istället. 

Föresten är det inte bara hos hästarna som det är upp- och nervända världen... Men när jag testat att ge bara havre och betfor igen har hon inte ätit i alla fall... Snart var hon så avslappnad att hon började frusta - och då avslutade vi lektionen. 

Tillbaka i stallet blev det en liten mysstund hon har börjat tycka det är så mysigt när jag borstar henne efter ridpasset och står gärna med huvudet i min famn en stund också!

Lára som hela sitt liv, fram till i höstas, alltid haft så dålig aptit... 

Det är verkligen en glädjande förändring för Láras del! Och när jag började få kontroll på tempot gick det också bättre att rida henne parallellt med spåret utan att bakdelen hamnade för långt på efterkälken. 

Avslutningsvis tyckte Sylvia att jag skulle tölta på en riktigt, riktigt liten volt i höger varv för att Hamingja verkligen skulle få böja sig ordentligt i sidan.

Naturligtvis med stort trauma och nära döden-upplevelse som första resultat... Och eftersom högerskänkeln redan var på plats när vi började tölta blev det helt odramatiskt och gick faktiskt ganska bra!

I vänstervarvet var det förståss mycket lättare också, så vi fick snart börja varva med att vända runt med ytterhjälperna resp rida skänkelvikningar över diagonalerna.

I vinter har hon varken behövt extra proteintillskott eller olja för att inte falla ur - tack vare att hon vid varje utfodring äter mer av det hö de får. Dels böja tillräckligt mycket i innersidan fast hela tiden med rörlig innerhand, dels bromsa upp henne tydligt med kroppsvikten och yttertygeln när hon försökte dra iväg i tempo, bromsa upp och vända in med ytterhjälperna när hon försökte smita iväg ut från volten och det viktigaste: att ge snabb eftergift när hon gjorde rätt!

Tillslut fick vi i alla fall hyfsad koll på detta och ansågs mogna att smyga iväg ut på spåret i höger varv - UTAN att öka tempot.

Jättejobbigt, tyckte Hami, så plötsligt behövde jag driva MASSOR. Hamingja provade alla möjliga varianter för att fuska: böja sig som ostkrok, hålla kroppen rak och helt enkelt bara vända snett igenom eller - f f a - att bara rusa fort framåt. Sylvia påminde om att jag ska vara noga med att först rida rakt fram på diagonalen så att jag "riktar in" Hamingja mot den plats där jag vill komma ut på spåret igen och först sedan ställa henne från rörelseriktningen och börja flytta undan för skänkeln.

Det där med tempot gick väl rätt bra till att börja med. så det är väl bara att fortsätta erbjuda kraftfoder - förr eller senare borde hon ju börja äta igen!

I kväll red Hamingja och jag lektion tillsammans med Carro och Yr - och det var förståss VÄLDIGT nyttigt!!!